vart hos läkaren idag, och han sa till mig att jag har 18 månader på mig att bli frisk, sen måste jag börja jobba...
när jag fråga om jag inte klarar av det då? ja då blir det synd om mig sa han, att då blir inte mitt liv roligt, som om det e roligt nu då!!!! hahahaha.
Varför kan man inte få en chans?
nu känns det som att jaja då kan ja lika gärna ta livet av mig nu istället för om 1,5 år...
Vad ska man behöva göra för att dom ska fatta att jag inte kan fungera i ett normalt liv, att jag tror inte att jag någonsin kommer att kunna jobba heltid... Ska jag behöva börja skära mig? försöka ta livet av mig en gång i veckan? börja supa massa? börja knarka som en idiot?
Jag skär mig inte, jag har inget behov av det. Jag super inte massa, jag orkar inte festa jämt och ständigt, räcker med nån gång ibland. Jag tar inte droger, jag vet hur lätt det är att fastna i det träsket, speciellt om man mår psykist dåligt...
Jag försöker att undvika såna saker, men tydligen så spelar det ingen roll, ja kan lika gärna knarka sönder mig så jag slipper detta livet, skulle inte göra nån skillnad, skulle inte ha nån framtid hur jag än gör.
Nu när man äntligen tycker att man kommit nånstans... rubbat sig en cm framåt... så får man en deadline och då går man in i väggen igen och allt kraschar...
så är man tillbaka på ruta 1 igen...
FAN jag orkar inte mera nu... vill inte.... snälla låt mig slippa...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Gumman! Jag blir verkligen ledsen när jag läser allt det här. Visst vi har pratat i telefon och så, och båda vet att man kanske inte alltid orkar. Men jag har verkligen inte funnits här för dig nu när du har behövt det så mycket. Du har ju berättat en del, men hade jag vetat tidigare (om jag hade orkat läsa andras bloggar den senaste tiden!)... Om jag inte svarar när du ringer och glömmer ringa tbx (vi pratade ju om det senast), skicka ett sms också. Jag vill finnas här för dig, och jag tycker aldrig du är jobbig. Du stör aldrig, även om jag själv inte mår så bra. Jag är SÅ ledsen för det här, vännen. Vill du prata så ska jag finnas här för dig mer. Älskar dig gumman!!
Puss o kram
Therese
Skicka en kommentar